Konsthallen
Igår den 1/12-16 efter att vi hade besökt konstmuseet gick vi vidare till konsthallen som låg bredvid museet. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig då jag aldrig har besökt en konsthall. Jag tänkte mig ett stort rum med konst på väggarna i olika stilar. När vi kom in möttes vi av ett mörkt rum med en lång bänk och en skärm med olika bilder. Det var videoverk med stillbilder,rörliga bilder, filmklipp med röster och musik i bakgrunden. Konsten hette "detta ljusets elände 2016". Vi gick vidare och det var likadant i de andra små rummen. Det var konstiga bilder och det var svårt att förstå deras syfte med det, jag hittade ingen koppling. I ett av rummen vi satte oss i visade de enbart olika bilder på is, i olika riktningar. Jag förstod inte vad fotografen ville att vi skulle få ut av det? Det fanns inget på väggarna som man kunde läsa om konsten. Det var troligen meningen att man skulle få en egen uppfattning och tolka fotografierna som man själv ville.
I mitten av två rum fanns det ett långt ljusbord med olika bilder, det var sten som hade legat på fotopapper i ett mörkt rum en tid. Ingen var den andre lik, alla såg olika ut. Jag tyckte de var fina och det var häfigt att se hur det kan bli med enbart sten som legat på ett fotopapper.
Reflektion
Konsthallen var ingenting för mig då jag inte riktigt förstod deras syfte med alla bilderna och filmklippen. Förstod inte jag, hur ska barnen då förstå? Det fanns ingen koppling med bilderna alls som jag kunde hitta hur mycket jag än försökte. Det skulle varit bättre om vi fick gå med en guide här som förklarade syftet med alla bilderna och hur de tänkte när de satte ihop de, så kunde vi fått gå fritt på museet istället.
Konsthallen skulle jag inte tagit med någon barngrupp till. Jag tror att barnen skulle bli rastlösa och springa mellan rummen och leka körragömma bakom skärmarna istället. Vi möttes av yngre elever som stod och gjorde skugg figurer istället för att kolla på bilderna. Tycker inte de det är intressant tror jag inte ännu yngre barn gör det heller. Men om jag tänker mig att jag var där med en barngrupp med 5 åringar skulle jag frågat de hur de känner sig, vilken känsla de fick i kroppen och hur de tänkte. Genom bilderna och musiken kunde man arbetat vidare med temat känslor i förskolan.
Tyvärr så blev jag besviken av konsthallen. Det kunde stått lite information om deras tankar på väggen, eller vad konsten stod för. Men ingenting stod det vilket var lite synd.